Just nu goffar flyttfåglarna hamburgare på Burger King, Suvarnabhumi Airport. Första gången vi äter på BK (!) Vi väntar på att vårt flyg till Yangon, Myanmar ska lyfta om 40 minuter. Sen är det risk att det blir radioskugga en vecka, då vi inte har några högre förväntningar på kommunikationerna i Myanmar.
Söndag idag och med bara ett par dagar kvar i storstan har vi ett par uppdrag kvar att uträtta. Vi kan ju t ex inte lämna Bangkok utan att ha provat ett sushi-band?! Videsparven har redan styvnackat kläckt kommentaren “Jag tror att jag börjar hitta här i Bangkok nu”, så flyttfåglarna bestämde sig för att ta bussen till shoppingmeckat MBK. Taxi är för nybörjare. Trots att bussvärdinnan inte kunde engelska och vägrade förstå att hon skulle hjälpa oss och säga till när vi var framme lyckades fåglarna, med videsparvens excellenta kartläsning (?), ta sig av på rätt hållsplats;
MBK är sjuukt stort! Har du inte varit där tidigare är det svårt att tänka sig hur stort det faktiskt är. Men man skulle lätt kunna fördriva ett par-tre dagar där inne… Efter en storögd rundvandring och inköp av ett stycke hamburgerhögtalare var det dags för dagens aktivitet – SUSHI! På ShabuShi äter man så mycket man orkar i en timme och en kvart för 290 bath (drygt 60 SEK) och hej! vad vi stoppade i oss;
Stan är full av orangeklädda munkar! En mängd olika har spottats på stan och i tempel, förutom Lurmunken har vi även…
Nymunken:
Pösmunken:
Sportmunken:
Shoppingmunken:
Tröttmunken:
Båtmunken:
Resemunken:
Kungamunken:
Spacemunk:
Hurra det gick ju över all förväntan det här. Denna fredag firar vi att vi fått tillbaka våra pass och att de nu inkluderar varsitt visum till Burma! Ja det stämmer – det är dax att peta in ett wild card! Ett resmål som inte var planerat från början men som väckt vår nyfikenhet under resans gång då medresenärer berättat sina historier och vi läst på lite om guldknoppar och det “orörda landet”…
Burma anses vara ett av Asiens hemligaste länder. Fram till för bara några år sedan var det svårt att resa till och i Burma. Men nu har militärjuntan som styrt landet med järnhand i över 40 år börjat lätta (?) på inträdesreglerna och satsa på turismen. Hur pass återstår att se. Officiellt heter landet Myanmar men i väst kallas det fortfarande oftast Burma, namnet som det en gång fick av den brittiska kolonialmakten. Vi har dock bestämt oss för att hädanefter säga Myanmar.
Så hur går det då till att söka visum på detta hemliga lands hemliga ambassad? Jo vi har stått i kö för att få två blanketter som vi fyllt i enligt konstens alla regler (inkl uppgift om våra senaste arbetsgivare och arbetsuppgifter där, samt uppgift om var vi ska bo i Myanmar fast vi i dagsläget inte har nån som helst aaaning om det…), vi har stått i kö igen för att få blanketterna godkända bara för att få veta att våra två passfoton måste vara i färg och mot vit bakgrund. Därefter travat iväg till “närfotoshopen” där en man fotograferade oss mot vitmålad vägg med digitalkamera a la 1980, printade ut bilderna på fotopapper och tog 153 bath. Sen tillbaka till ambassaden för att den här gången få nådigt godkännande av damen i inspektionsdisken och könummer till inlämningsdisken; köat lite till för att få lämna in blanketter samt pass och slutligen betala - “You pay now” - 1035 bath.
Och idag alltså hämtat ut pass med 30 dagars visum – på tisdag åker vi!
Första dagen i Bangkok och wow vad mycket intryck! Vi var uppe med tuppen, ivriga att komma ut och se denna metropol. Konstaterade efter att ha kikat ut genom grannens fönster (ja, vi har nämligen inget fönster i vår lilla bunker) att det regnade och packade snabbt ner regnkapporna. Det finns inget dåligt väder, det finns bara… Eller? Åt cheap cheap frukost på gatan utanför – priserna är här ungefär hälften av vad vi betalat på PhiPhi senaste veckan – och sen var nordsångaren tvungen att springa in och hämta fleecetröjan också. - Det är KALLT i Bangkok!
Idag har vi hunnit besöka Wat Khaek Silom/Sri Maha Mariamman Temple som är ett hindi tempel för gudinnan Uma. Där fick nordsångaren ett rött armband av en munk som annars mest verkade ha bråttom att ta betalt…
Vi har besökt State Tower; Bangkoks näst högsta byggnad och vi har varit på häftiga Wat Pho som är Bangkoks största och äldsta tempel med hela 99 pagodor. Här finns även den imponerande liggande buddhan - 46 m lång och 15 m hög:
Vid Wat Pho träffade vi även en munk som gav oss välsignelsen och ett armband samt föreslog vilka halsband och amuletter vi behövde. Att de kostade 1000 bath framkom först när det började bli dags för oss att gå därifrån... I vår värld kostar en buss över halva Thailand ca 500 bath, så att köpa ett plasthalsband med en buddha amulett för dubbelt så mycket kommer inte på fråga. Nej LURMUNK kallar vi honom! Men armbandet var fint:
Annars har vi som ni ser just nu en hel massa regn och - om vi ska försöka oss på en gissning - max 20 grader. Lägg till detta snålblåst och bara ben i flipflops så förstår ni att vi måste tina upp oss under täcket en stund när vi kommer hem.
