Så funkar det här på Mookies

Vi landar efter en lång öhoppig färje och speedbåttur på den lilla ön KohMook och är de enda förutom en liten familj som blir avsläppta vid Farang Beach.

Efter lite letande och guidade av en självutnämnd vägvisare hittar vi ytterligare ett ställe att fråga på“sorry no have room..” får vi till svar även här.. och nu är vi mer än genomsvettiga och trötta efter en lång varm resdag.
“Have tent"! skiner den lilla thaidamen upp och nickar belåtet. “Ok lets have a look” – kvittrar Videsparven (som är uppvuxen med scouterna) lågmält.

Tältet visar sig ha både el och fläkt och en skön madrass – vad mer kan man önska sig! För 250bath dessutom! Rena kapet! Nordsångaren kvittrar nöjt att det är som att bo i koja o supermysigt!

Innan vi somnar hör vi något som prasslar i löven utanför.. det kan vara en groda.. eller en orm.. eller som det visade sig vara hundvalpen som busade runt. Hemtrevligt!
Leker en stund med valpen Leo, som var söt trots att han åt upp en ficklampa för våra flyttfåglar..
Dag två blir vi uppgraderade till en vassbunge mellan gummiträden för 50 bath extra – taget!
Skönt kvällshäng vid baren där ägaren svenska Alexander bjuder på välkomstdrink och skålar med sina gäster som trivs så bra att de återkommer gång efter gång.
Alexander berättar också att det inte är helt ovanligt att gästerna lånar köket och lagar sin nationalrätt och bjuder alla på – “  för så funkar det här på Mookies” tillägger han efter nästan varje mening.
“Imorgon kanske ni lagar köttbullar?”

Minns ni The Beach där Richard (Leonardo Di Caprio) dricker ormblod i en scen? Så kändes det den kvällen då vi efter att ha svept välkomstshoten blir visade flaskan.. innehållandes både orm och skorpion!!

Amerikansk veranda

 

Som nyanländ till Phi Phi så här under “högsäsong” gäller det att vara snabb för att få tag på boende. Speciellt om man är ute efter “cheap cheap” som vi. Detta fick vi bittert erfara när vi imorse masade oss runt i godan ro, kikade lite här och lite där och ymnigt svettandes slutligen konstaterade att – Nej, det går faktiskt inte att hitta något som är billigare än 800 bath om du inte är beredd att sova i en betongbunker utan fönster och utan uteplats. Och det är vi inte. Nej efter våra bunge-nätter på Koh Tao och Ton Sai/Krabi vill vi ha nånting annat än air con och teve för pengarna. Det skulle kännas mycket märkligt att åka till en paradis ö och bo i en mörkt, mögelstinkande bunker.

Efter vad som kändes som sju svåra år – och två mycket hungriga fåglar (börjar undra varför vi alltid är hungriga när vi ska fatta beslut?) – hittade vi till slut en mycket god kandidat. Det är visserligen en lite märklig situation att sitta på en amerikansk veranda och titta ut över en vattenreservoar, men det är fräscht, lugnt och framförallt – har en stor uteplats. Här ska vi nog kunna spendera några kvällar med lite filosoferande.

Poolare

Vi bor nu på Nidos Garden vid Panagsama beach, nån kilometer längre söderut än White beach som var den som låg närmast Sea Turtle House. Vårt boende är här mer i vår prisklass, 700p/rum och natt, och till vårt boende hör tillträde till - poolen! Eftersom stranden inte är mycket att hurra för just här ligger vi där och lapar mangoshakes och sol. Det går verkligen ingen nöd på oss.

Här ser ni också våra nya poolare ;) John och Magda som vi firade både julafton och juldagen med.

Fruktträdgård

Vår värdinna Nenita har en fantastisk fruktträdgård där det odlas både mango, papaya, avocado, calamansi och så kokospalmer såklart. När vi anlände stod en stor korg med färsk frukt från trädgården och välkomnade oss, och vi serveras varje morgon fantastisk frukost med färsk mango!
 

Sea Turtle House luxury

Idag lämnar vi Palawan för Cebu. Vi var uppe i ottan för att hinna med jeepneyn som gick från Sabang 07.00 eftersom den bara skulle kosta 200p, och det var ungefär vad våra kontanter räckte till. Om det inte har framgått av tidigare inlägg har vi fått hushålla med pengarna de senaste dagarna. Det beror på att det inte funnits några uttagsmöjligheter i vare sig El Nido, Sabang eller på vägen däremellan. Och även om vi tyckte vi bunkrade innan vi åkte upp till El Nido så är kassan, som Nordsångaren konstaterade, "tyvärr inte en aldrig sinande källa". Vi hade tur och blev erbjudna minivan för samma pris och var inne i PP redan kl 08.15.
Där vi stationerade oss på Airport cafe, åt en hamburgare till frukost och läste ut en bok innan det var dags att flyga med Cebu Air Pacific till Cebu City. Cebu Airs personal hade pimpat sig med Rudolf-med-röda-mulen-horn dagen till ära!
  
Framme på Cebus flygplats mötte vi upp Paula som är dykkompis till Kim, och Lotta. Vi blev hämtade av vår nya landlord Stefans minibuss, och stannade till vid ett köpcenter för att ta ut mer pengar, då Moalboal också är ett "cash-is-king" ställe utan uttagsmöjligheter. Väl i civilisationen passade vi även på att äta mjukglass – på Mc Donalds! Mejeriprodukter är nog det första vi saknar i matväg från Sverige.
Här på Sea Turtle House bor vi lyxigt värre med elektricitet hela dygnet, både AC och fläkt, fräscht badrum och mysig uteplats:

Marikit Pension alias Melrose place

Efter lite övervägande om det skulle vara värt att lämna vårt kära El Nido för att bege oss söderut för att besöka den underjordiska floden är vi nu på väg.
Det var med lite sorg i hjärtat att behöva lämna vårt lilla “Melrose Place” liknade boende på Marikit Pension – där varje morgon kändes som vi var med i en dokusåpa. En härlig samling udda resenärer med skiftande nationalitet och egenskaper.
Dansk-Afrikanen som bott i Kristiania 10 år och sedan 15 år i Ghana som är ute och letar nytt boende till pensionen, som berättar underhållande och målande historier om hur han blev muslim för att få ta med sin lady till Danmark.
Amerikanarna som rest (kanske lite för) mycket tillsammans, där den ene sägs ha vunnit en storvinst på lotto o bara är hemma ca 3 månader om året där han har ett hem som ser ut som ett kitchigt buddhatempel och samlar på trähantverk under sina resor. Han sjunger för övrigt på låten “I wanna be a billionaire” varje morgon – vilken han påstår sig inte ens gilla. Den andre tar sig gärna ett bloss och en öl i sina hawaiifillingar på altanen och hälsar glatt och pratar ingående med alla han träffar på gatan.



Vidare, det unga holländska paret där killen är en energisk och äventyrslysten surfare som kuskat runt på minibudget i tre månader innan hans flickvän mötte upp. Tillsammans har de varit med i en holländsk realityshow och fick sin weekend i Rom utbytt mot en vecka i Nepal där de fick jobba på ett sjukhem för leprasjuka. Den unga kanadensiska tjejen som vi tycker missbrukar ordet “awesome” tills vi förstår att hon är ute på sin första resa nånsin och verkligen upplever ALLT som helt fantastiskt.

Och så vi, svenskarna i rum 1, som verkligen värdesätter en termos varmt vatten på altanen så att vi kan få vårt morgonkaffe och nudlar varje dag.



Trots skilda bakgrunder och åldrar har vi på något sätt fått mycket bra kontakt på några få dagar och äter middagar, besöker öar och stränder, snorklar o skrattar tillsammans. Hur skulle man annars komma i kontakt med så skiftande personligheter om inte på en sådan här resa?

- Thank’s guys! Our stay woldn’t have been the same without you!

Earlybirdarna eftermiddagssoftar

Imorse var flyttfåglarna uppe ruggigt tidigt. Kvart i fyra ringde klockan. Videsparven fick en smärre chock när hon hittade en 7-centimeters kackerlacka i ryggsäcken. Som tur är är nordsångaren mer kompis med krypen och lyckades skaka ut den. Varför var vi uppe så tidigt då? Jo idag är resdag och vi har åkt shuttlebus – minibuss, snabb och stötdämpad - och chickenbuss Sweety – lokalbuss, långsam och fullproppad - från Puerto Princesa till El Nido längst upp på västkusten. Sex timmar tog det och det blev inte mycket sömn, men det var det värt. Här känns det som ett helt annat klimat; Det är varmt och torrt jämfört med i söder. Vi har inte heller fått något regn på hela dagen!

Efter ett par timmars sömn på stranden och inköp av instant coffee - sött som 17 men det dämpar i alla fall lite av kaffesuget som fortfarande sitter i - softar vi nu på vår lilla uteplats på Marikit Pension hemma hos Magda. En jättetrevlig, hes liten dam som är väldigt mån om att vi ska trivas hos henne.



Jag uppdaterar vårt rese- och budgetdokument (ja, vi håller budget!) och nordsångaren tvättar lite kläder. Vi bor granne med grisarna och två kvarter från stranden. Soft soft soft – här ska det nog inte vara några problem att varva ner..