Dykspecial Filippinerna

Här följer en liten sammanfattning om hur dykningen har varit på de respektive platserna vi besökt. Både jag och Paula har fotat, så en del bilder är lånade – stort tack!

Cebu, Moalboal – underbart vackra korallrev och härlig fauna med enorma fancorals, braincorals, octopus, nudiebranches, clownfishes, lionfish, scorpionfish, seaturtles och en massa annat vackert som jag möjligen inte kan namnen på.
Lotta klarade sin openwater kurs och fick på sista dyket se 3 reefsharks – stor lycka och bästa julklappen!

Cebu – Moalboal, Pescadore Island – En liten oansenlig ö mitt ute på öppet oskyddat hav.
Här trivs de magnifika jättestimmen av sardiner (och så klart en och annan fiskare) vilket även kan locka till sig större fiskar som travelleys och hajar i hungrig jakt på småfisk.
Enormt mäktigt och kan närmast beskrivas som en “hallelulja upplevelse” när vi möttes av en svart vägg som rörde sig simultant som en tornado när våra bubblor skrämde dem åt sidan.

Negros – Apo Island – En intensiv dykdag som började med ett strömdyk vid Coconut point. En lätt chockupplevlese för Lotta som gjorde sitt första dyk efter OW kursen. När vi väl slappnat av och lät oss svischa fram över korallberg och skåda allt vackert kändes det precis som att flyga.
En lättare lunch för att sedan ge oss vidare på ett väggdyk och därefter avsluta lyckat med att få se de något ovanliga grodfiskarna olika färger! Lyckan var total!





Panglao – Alona Beach – sista dykchansen m gänget. Ger oss ut mot Rays point där man flera gånger senaste veckan sett både valhaj och mantarays. Tyvärr inte för oss, men däremot var vi nöjda och glada över två frogfishes, stingray, gardeneels, boxfish, mantelshrimp bland annat.

El Nido till Sabang

Att resa mäts här i Filippinerna inte i avstånd och kilometer utan mer efter transportmedel och kondition på vägen. En resa från Puerto Princessa till El Nido med mini-van och jeepney tar 6-8 timmar, och regnar det kan det ta ännu längre tid.



Från El Nido till Sabang tog vi först mini-van i 5 timmar till Junction (korsning) of Salvacion där vi efter en timmes väntan blev uppkastade med väskor och allt på taket på en s k jeepney, dvs en förväxt jeep (rätt lik en gammal amerikansk skolbuss aka chickenbus) i fantasifulla färger och utsmyckningar.



Vår omskakande takfärd räddades av ett par unga pojkar (eller var det tjejer? Ladyboys?) som bjuder in oss i mitten av busstaket där vi får sitta på ett par rissäckar, på betryggande avstånd från kanträcket på den krängande skumpiga bussen.




Nordsångaren njöt i fulla drag och kvittrade att så här bergochdalbaneskojsigt kunde man minsann inte åka kommunalt hemma medan Videsparven med uppspärrade ögon och fast grepp runt takräcket förkunnande vilket försäkringsbolag hon har reseförsäkringen tecknad hos.

Hur som helst – både vi och bagaget kom efter två timmars färd fram helskinnande och vi är nu mycket nöjda över att ha landat i denna lilla slumrande kustby med underbar strand och rullande vågor.