Det blev en dag på stranden

2010-års sista dag spenderades vid JJ’s  med bananpannkakor, mango-shake och sol-lapande på stranden under palmerna..

Halo-halo

Äntligen fick vi chansen att testa den lokala specialiteten Halo-halo som vi sett på alla menyer men ingen haft ingredienser att kunna servera en till oss.
Team Sweden gräver nyfiket runt i glassdesserten och fiskar upp den ena spännande ingrediensen efter den andra; röda och vita bönor, jellyklumpar, ube-frukt (den lila-gråa klumpen i kokt potatiskonsistens med nötsmak), kokosskivor, cornflakes, glass och kokosmjölk.. mycket märklig blandning men inte helt oätligt.

I wanna be a millionaire

Jag hade en intressant diskussion med barflickan på vårt hostel i eftermiddags. Hon är liksom alla filippiner lite nyfiken på oss och var vi kommer ifrån, och efter en kort diskussion om Sverige, hur långt borta det är och hur kallt det är halkade vi ofrånkomligt in på det eviga samtalsämnet – pengar. Att låten I wanna be a billionaire just nu är superpoppis här kanske inte är en slump? Här finns nämligen en evig önskan om att bli miljonär. Lotto/spelskjul och annan typ av gambling som tuppfajter är oerhört poppis.

För om man blir miljonär kan man ju flytta västerut och där leva gott på pengarna…
- Eller hur var det nu?

När jag på frågan vad den svenska kronan är värd svarade 0,16 och förklarade att “du måste betala 6 peso för 1 krona” utbrast hon “Oh - is it that small?” och såg lite deltagande på mig. Lite perplex förstår jag efter en stunds dividerande att hon tycker att det är antalet sedlar eller mynt som räknas och inte tvärt om, att det är bra att en krona är värd mer än en peso. Vill man bli miljonär så vill man! Och då är ju Vietnam ett hett tips, där du för 365 SEK blir miljonär i dong. Dit kommer vi så småningom.

Siquijour

Flyttfåglarna reser för tillfället tillsammans med Team Sweden våra nyvunna vänner sedan någon vecka tillbaka. Efter Olsbergs episod med en kvarglömd väska och skumpig kräkig båtfärd var teamet åter komplett och kunde checka in på Czars Hostel i San Juan, Siquijour.
Efter att ha moppe-crusat runt hela ön på upptäcktsfärd bland risfält, mangroveträd, vackra kustvägar och stränder visar det sig att den härligaste stranden och backpackerhänget ligger endast ett stenkast från vårt boende.

Kvalitetstid och avkoppling tillsammans

Livet som skeppskatt

Ni kanske undrar vad vi som är kvar på ytan när de andra är 30 meter under ytan gör? Det ska jag berätta för er – då leker jag skeppskatt! Hur roligt det blir beror på dagens “kollegor” på båten. Ibland, som i Moalboal, är det skojiga killar som vill öva på engelskan, veta allt om Sverige och gärna bjuda på cigg och ibland, som idag på turen ut till Apo Island, är det jäkligt osociala killar som bara pratar tagalog med varandra, kissar över relingen och gör det filippinarna är bäst på dvs väntar, vilar och sover.

Och då gör jag samma sak; tar en tupplur, läser en bok, snorklar och hänger över relingen ;)

Dyken tar ju vanligtvis bara 60 minuter och sen kommer tjejerna upp bubblande glada och visar bilder på sköldpaddor, bläckfisk och grodfisk. Själv har jag inte sett någon sköldpadda än. Men jag hoppas det kommer!

Videsparven

Utforskar Visayas

Efter en veckas dykning för Paula, Kim och avklarat open water-cert för Lotta - grattis! - känner vi oss klara med Moalboal, White beach och Panagsama beach på Cebus västkust. Det börjar krypa i benen och de sista tio dagarna innan vi lämnar landet utforskar vi lite mer av The Visayas, Filippinernas centrala öar. Vi får se hur mycket vi hinner med, men önskerutten går via Bato på södra Cebu till Dumaguete på Negros varifrån man bl a kan göra dagsutflykter till Apo Island. Vidare från Negros med båt till ön Siquijor där vi troligtvis firar nyår innan vi åker vidare till Bohol (Chocolate Hills, Alona Beach och den lilla tarsiern).

We’re on the road again!

Annandag jul - Kawasan Falls

I eftermiddags tog vi mopparna 30 minuter söderut för att besöka Kawasan Falls:

 

Poolare

Vi bor nu på Nidos Garden vid Panagsama beach, nån kilometer längre söderut än White beach som var den som låg närmast Sea Turtle House. Vårt boende är här mer i vår prisklass, 700p/rum och natt, och till vårt boende hör tillträde till - poolen! Eftersom stranden inte är mycket att hurra för just här ligger vi där och lapar mangoshakes och sol. Det går verkligen ingen nöd på oss.

Här ser ni också våra nya poolare ;) John och Magda som vi firade både julafton och juldagen med.

White Christmas

White X-mas från Moalboal White beach

God Jul!!!

Några vykort har tyvärr inte kommit iväg än. Men vår elektroniska julhälsning är riktad till alla er som läser vår blogg - även dig som vi ännu inte hunnit mejla, skypa eller sms:a med.

God jul Sverige - nu går vi över till våra svenska vänner John och Magda på fördrink och pepparkakor med ädelost!

Fruktträdgård

Vår värdinna Nenita har en fantastisk fruktträdgård där det odlas både mango, papaya, avocado, calamansi och så kokospalmer såklart. När vi anlände stod en stor korg med färsk frukt från trädgården och välkomnade oss, och vi serveras varje morgon fantastisk frukost med färsk mango!
 

AsianBelgian Resort

 

Det är här vi spenderar dagarna just nu. Kim o Paula dyker och Lotta tar sin Open Water-kurs. Jag lapar sol och dricker mangoshakes. Snorklingen är okej, men det var nog ett par snäpp vassare i El Nido.

Sea Turtle House luxury

Idag lämnar vi Palawan för Cebu. Vi var uppe i ottan för att hinna med jeepneyn som gick från Sabang 07.00 eftersom den bara skulle kosta 200p, och det var ungefär vad våra kontanter räckte till. Om det inte har framgått av tidigare inlägg har vi fått hushålla med pengarna de senaste dagarna. Det beror på att det inte funnits några uttagsmöjligheter i vare sig El Nido, Sabang eller på vägen däremellan. Och även om vi tyckte vi bunkrade innan vi åkte upp till El Nido så är kassan, som Nordsångaren konstaterade, "tyvärr inte en aldrig sinande källa". Vi hade tur och blev erbjudna minivan för samma pris och var inne i PP redan kl 08.15.
Där vi stationerade oss på Airport cafe, åt en hamburgare till frukost och läste ut en bok innan det var dags att flyga med Cebu Air Pacific till Cebu City. Cebu Airs personal hade pimpat sig med Rudolf-med-röda-mulen-horn dagen till ära!
  
Framme på Cebus flygplats mötte vi upp Paula som är dykkompis till Kim, och Lotta. Vi blev hämtade av vår nya landlord Stefans minibuss, och stannade till vid ett köpcenter för att ta ut mer pengar, då Moalboal också är ett "cash-is-king" ställe utan uttagsmöjligheter. Väl i civilisationen passade vi även på att äta mjukglass – på Mc Donalds! Mejeriprodukter är nog det första vi saknar i matväg från Sverige.
Här på Sea Turtle House bor vi lyxigt värre med elektricitet hela dygnet, både AC och fläkt, fräscht badrum och mysig uteplats:

Jungletrail Sabang

En liten jungeltur från underjordiska floden tillbaka till byn Sabang i mellersta Palawan.

Sabang - Underground River

Lite bilder från vårt besök vid den underjordiska floden, klassad som ett världsarv av Unesco.

El Nido till Sabang

Att resa mäts här i Filippinerna inte i avstånd och kilometer utan mer efter transportmedel och kondition på vägen. En resa från Puerto Princessa till El Nido med mini-van och jeepney tar 6-8 timmar, och regnar det kan det ta ännu längre tid.



Från El Nido till Sabang tog vi först mini-van i 5 timmar till Junction (korsning) of Salvacion där vi efter en timmes väntan blev uppkastade med väskor och allt på taket på en s k jeepney, dvs en förväxt jeep (rätt lik en gammal amerikansk skolbuss aka chickenbus) i fantasifulla färger och utsmyckningar.



Vår omskakande takfärd räddades av ett par unga pojkar (eller var det tjejer? Ladyboys?) som bjuder in oss i mitten av busstaket där vi får sitta på ett par rissäckar, på betryggande avstånd från kanträcket på den krängande skumpiga bussen.




Nordsångaren njöt i fulla drag och kvittrade att så här bergochdalbaneskojsigt kunde man minsann inte åka kommunalt hemma medan Videsparven med uppspärrade ögon och fast grepp runt takräcket förkunnande vilket försäkringsbolag hon har reseförsäkringen tecknad hos.

Hur som helst – både vi och bagaget kom efter två timmars färd fram helskinnande och vi är nu mycket nöjda över att ha landat i denna lilla slumrande kustby med underbar strand och rullande vågor.