Filippinerna – bahala na

 

Nu när har vi lämnat Filippinerna bakom oss för den här gången ska vi försöka oss på en liten sammanfattning:

Filippinerna består av 7107 öar. Vi hann besöka 15 (16) av dem: Luzon, Palawan, Miniloc Island, Simizu Island, Pangulasian Island, Snake Island, Codugnon Island, Pinagbuiutan Island, Helicopter Island, Cebu, (Pescador Island), Negros, Apo Island, Siquijor, Bohol och Panglao.

De flesta filippiner pratar tagalog. Många pratar även bra engelska eller vad vi skulle kalla filiengelska, dvs en blandning av tagalog och engelska. Pga de många olika dialekterna pratar de ofta engelska med varandra också.

Filippinerna är många – 90 miljoner människor bor i landet och medelåldern är låg - 22½ år. Befolkningen är bland de snabbast växande i världen, vilket vi kan intyga – barn i massor - överallt!

Pesons värde = ca 0,16 SEK eller 6 peso för 1 SEK.
Prisjämförelse: Enkel pension för två 500p (80 SEK), Red Horse lokal öl 35p (6 SEK), middagsrätt 120p (19 SEK)

Karaoke är tyvärr nästan lika poppis här som jag förstått att det är i Japan. Nätterna vi somnat till någon I-wanna-be-a-millionaire-filippinos “skönsång” äro oräkneliga. Morgnarna vi vaknat till tuppars kackalorum är minst lika många.

Vanligaste transportmedlet är tricycle - en slags moppe med sidovagn, jeepney eller moppe. Det finns ingen begränsning för hur många man kan åka. The more the merrier!



Övrigt som fascinerat oss: Pyttigheten. Inte bara människorna, utan även hundarna, kossorna, konservburkarna och lastbilarna är små!

 

Sist och slutligen: Bahala na – Det som sker sker – enklast förklarat som ett slags dag-för-dag-leverne, något som förbryllade oss mycket de första dagarna i landet. Filippinerna köper lite schampo istället för storpack, en cigarett istället för ett paket och tankar en liter när de ska köra ett par mil istället för att tanka upp helt. Funkar något så finns det ingen anledning att bättra på eller fixa till det. Varför tänka framåt? Talande är Johns fråga till tricycleföraren som körde i 180 nedför backen; Do you know if the brakes are working? Svaret blev, med ett snett leende “If it’s your time it’s your time. Are you worried?”

Yes ma’m you need an onward flight

Onsdag och resdag idag, vilket oftast innebär uppstigning 05.00. Så även idag.

Resdagarna är numera de enda dagarna jag håller koll på vad gäller veckodagar. Annars spelar det ju faktiskt ingen roll om det är måndag eller fredag. Känns skönt. Nu var det alltså dags att lämna Filippinerna efter 30 dagars resande. Tänk – en hel månad har vi varit iväg nu! Idag har vi åkt båt, taxi (lyx!) och flygit Cebu-Manila samt Manila-Kota Kinabalu.

Efter ett “litet orosmoment” då killen i första incheckningen i Cebu hävdade att vi måste ha en utresebiljett ut ur Malaysia innan han kunde checka in oss på ett flyg ut ur Filippinerna (…), ett par timmars paniksurfande efter en billig flygbiljett till Thailand på dålig lina i Manila, bestämde vi oss ändå för att ta en chansning och provade checka in igen. Och vips! Gick det hur bra som helst! - Att vi ännu inte lärt oss att man alltid ska fråga minst tre personer i det här landet innan man bildar sig en egen uppfattning om det rätta svaret…

Vår dag i bilder:

 
Taxiläsning. - Tack för en jättespännande bok Lotta!

 
Lunch kl 10.00 på Mactan Airport, Cebu. Köttfärssås och spaghetti med en jordgubbsshake a la färgämne ;)

 
Tidsfördriv 3 timmar. Videsparven lagar handbagaget och nordsångaren skriver vykort. Det här var alltså innan vi visste att det skulle bli problem i incheckningen.

 
Hejdå Filippinerna! Nu lämnar vi Manila för nya äventyr på Borneo. Väl framme i Kota Kinabalu kom småterroristen videsparven inte bara in i landet - utan utresebiljett! - utan lyckades även få in sina jordnötter ;)

Dykspecial Filippinerna

Här följer en liten sammanfattning om hur dykningen har varit på de respektive platserna vi besökt. Både jag och Paula har fotat, så en del bilder är lånade – stort tack!

Cebu, Moalboal – underbart vackra korallrev och härlig fauna med enorma fancorals, braincorals, octopus, nudiebranches, clownfishes, lionfish, scorpionfish, seaturtles och en massa annat vackert som jag möjligen inte kan namnen på.
Lotta klarade sin openwater kurs och fick på sista dyket se 3 reefsharks – stor lycka och bästa julklappen!

Cebu – Moalboal, Pescadore Island – En liten oansenlig ö mitt ute på öppet oskyddat hav.
Här trivs de magnifika jättestimmen av sardiner (och så klart en och annan fiskare) vilket även kan locka till sig större fiskar som travelleys och hajar i hungrig jakt på småfisk.
Enormt mäktigt och kan närmast beskrivas som en “hallelulja upplevelse” när vi möttes av en svart vägg som rörde sig simultant som en tornado när våra bubblor skrämde dem åt sidan.

Negros – Apo Island – En intensiv dykdag som började med ett strömdyk vid Coconut point. En lätt chockupplevlese för Lotta som gjorde sitt första dyk efter OW kursen. När vi väl slappnat av och lät oss svischa fram över korallberg och skåda allt vackert kändes det precis som att flyga.
En lättare lunch för att sedan ge oss vidare på ett väggdyk och därefter avsluta lyckat med att få se de något ovanliga grodfiskarna olika färger! Lyckan var total!





Panglao – Alona Beach – sista dykchansen m gänget. Ger oss ut mot Rays point där man flera gånger senaste veckan sett både valhaj och mantarays. Tyvärr inte för oss, men däremot var vi nöjda och glada över två frogfishes, stingray, gardeneels, boxfish, mantelshrimp bland annat.

McRice

Att Asiaterna sätter riset främst i sin kosthållning är ingen nyhet. Det roar oss att se att till och med multikedjan McDonalds anpassat sin meny till de lokala önskemålen.
När McBuko eller McHaloHalo kommer på menyn återstår att se…

ET phone home

 

Idag har vi varit och hälsat på ET:s släktingar – tarsier, eller “spökdjur” som de kallas på svenska. Tarsiern brukar kallas “en av världens minsta apor” men det är faktiskt ingen apa utan tillhör en enklare familj av primaterna. Mycket fascinerande ändå dock!

Hör bara: Tarsiern är ett nattdjur. På dagarna sitter de i princip stilla på ett ställe och därför hade t ex vi chansen att få se tre idag. De har pga sitt nattliv enorma ögon – 150 gånger större än människans i förhållande till sin storlek (!) och ett öga är större än hela deras hjärna. Den kan vrida huvudet 180 grader runt och hoppar upp till 5 meter trots att den bara är drygt en knytnäve stor. Tarsiern kan bara få en unge per år och är dräktig i hela sex månader, men bebisen är den största bland primaterna i förhållande till mammans storlek (huuuh..).

Tarsiern är idag utrotningshotad vilket innebär att det är 20% risk (eller “chans” som det stod på informationsskyltarna) att den försvinner helt inom 20 år. Riskfaktorerna är skogsförstöring, katter som jagar dem och människans nöjesjakt. Den finns bara på fyra av öarna i Filippinerna, men det finns andra typer av tarsiers även på Sulawesi och Borneo – så vi har chansen att se fler de närmaste veckorna!

Team Sweden – en uppmärksam klass

 
På bop-bop-flaket hem till Alona Beach