Här i Filippinerna har vi sett mängder av tuppar som fastbundna med rep uppflugna på sina små sittpinnar, vilka även väckt oss i tid och otid om nätterna med sitt galande.
Nu har vi börjat förstå hur stor sport och engagemanget kring tuppfäktingen faktiskt är.
Nu var det dags att ta del av den lokala kulturen och bege sig till cockpiten och se spektaklet med egna ögon. Jag och en något motvillig Charlotte blev medbjudna av en entusiastisk nyanländ austrliensare till Siquijour town där helgens fajt ägde rum.
Vi tre vitingar väckte stor uppmärksamhet när vi klev in i arenan och snabbt uppsjasade på VIP läktaren och hamnade bredvid borgmästarens son som visst var en stor lokal celibritet med brinnande intresse.
Från en början var det svårt att urskilja vad som egentligen hände, det var mest en massa fjädrar som flög omkring de två kombatanterna innan ronden snabbt var över.
Men på något konstigt sätt var det väldigt fängslande efter ett tag och publiken med säkert 3-400 personers (99% män) viftande och tjoande som drev upp stämningen.
Tyvärr drivs de vackra tupparna upp enbart för dessa tävlingar som inbringar stora summor pengar till ägaren och de som satsar på vinnaren. Djuren tränas och förses sedan med en lång kniv på ena foten för att snabbare göra slut på sin motståndare (i de flesta fall dödlig utgång för förloraren)
Uscha säga vad man vill om djurplågeriet men det tycks ha lång historik och djup rotning i den Filippinska kulturen där djurens värde tyvärr inte har samma respekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar